Seguiriya

Seguiriya är en av de äldsta flamencostilarna. Tillsammans med bulería och soleá utgör den ryggraden i flamenco.

 

Etymologiskt antas namnet komma från seguidilla. En fonetisk förvanskning som ger olika former: seguiriya, siguiriya, seguirilla eller siguerilla. De äldsta vittnesbörden om denna flamencostil finner vi i slutet av 1700‑talet, även om dess ursprung är osäkert. Seguiriya skulle härstamma från de ursprungliga tonás, och ha uppstått mellan Sevilla och Cádiz, med Los Puertos, Jerez och stadsdelen Triana som huvudsakliga centra.

 

Till komplexet av seguiriyas hör också livianas och serranas. Båda stilarna följer seguiriya‑kompassen. En annan variant är cabales, som är seguiriyas men i dur.

 

Som sång har den en tragisk och dyster karaktär. Den rymmer grundläggande värden i det som kallas ren och djup sång, cante puro y hondo. Texterna uttrycker därför smärta, tragik och speglar lidandet i mänskliga relationer, kärlek och död.

 

Seguiriya är känsla, med mycket klagan (quejío) och få ord. Ur seguiriya‑stilens musikalisk estetik hämtar många andra stilar inspiration, såsom malagueñas eller cantes a palo seco (utan gitarr). Begreppet seguiriya förekommer i många litterära verk. Dessutom betecknas musiken i vissa tonadillas som seguidilla gitana (som dock inte alls sammanfaller med den flamencovarianten). Denna sång kännetecknas av allitteration av ayes.

 

Ursprunget har givit musikologerna huvudbry. I dag vet man dock att dess metrik bygger på en omkastning av soleá‑kompassens ordning (3x4 + 6x8). De äldsta varianterna av denna stil framfördes, liksom tonás, utan musikaliskt ackompanjemang. Numera ackompanjeras den av gitarr. De ständiga tonartsbytena och nyanserna gör dessutom denna sång till en av de svåraste att tolka. Dansen till seguiriya infördes för första gången av Vicente Escudero år 1940.

 

Det är en långsam, högtidlig och ceremoniell dans, utan utsmyckning. Strukturen består av fyra hexasyllabiska versrader, utom den tredje som är endecasillabo. Denna stavelseschema är besläktat med jarchas. Den andra versraden rimmar med den fjärde, både med fullrim och assonans. I denna flamencostil är det känslan som går före formen (strukturen).

 

Det är inte ovanligt att hitta seguiriyas med andra metriska mönster. Det finns olika typer av seguiriyas som förknippas med en viss sångare. I Cádiz är cante por seguiriyas av El Planeta känd; i Jerez den av La Niña de los Peines; i Triana den av Frasco el Colorao; etc.