Rumba catalana (Katalansk rumba)
Katalansk rumba är en genre som utvecklades av den katalanska romska gemenskapen i Barcelona från mitten av 1950‑talet. Dess främsta kännetecken är att den tar rytmer från rumba flamenca, med influenser från rock & roll och kubansk musik.
Den uppstod specifikt i de katalanska gemenskaperna i stadsdelarna Gràcia, Hostafrancs och på Carrer de la Cera i Raval. Denna genre bygger på en fusion av lättsamma katalansk‑andalusiska sånger med grundläggande afrokubanska claves, har en 4/4‑takt och mönster från guaracha och son.
Den ackompanjeras av sång och palmas med gitarr, güiro och bongos; till detta har congas, timbales, små slagverk, blås, piano, elbas och elpiano lagts till. Numera inkluderar artisten Oscar Casañas även hiphop och tropiska elektroniska ljud i katalansk rumba.
De tre artister som definierar den katalanska rumban i Barcelona är: Peret, Antonio González ”El Pescaílla” och Josep María Valentí ”El Chacho”. Senare följer Las Grecas och Los Amaya samt trion Rumba Tres.
Gato Pérez återupptäckte den katalanska rumban på 1970‑talet. Han inledde en ny epok inom denna genre och skrev in sig i dess historia med musikaliska skapelser där han förde katalansk rumba närmare jazz och salsa.
Under 1980‑ och 1990‑talen blandade Los Chichos och Los Chunguitos rumba med marginaliserade och förortspräglade stilar tillsammans med flamenco. Andra artister som hade denna stil som referens var Lolita Flores, Manzanita, Azúcar Moreno, Rosario Flores och Ketama. Dessutom gav Los Manolos och Gipsy Kings den katalanska rumban ny luft, dock utan att egentligen tillföra någon verklig nyhet.
I slutet av 1990‑talet tar den katalanska rumban en ny vändning och tar emot olika musikaliska influenser. Det finns grupper som bevarar den traditionella och flamencofärgade essensen, som Sabor de Gracia eller Ai,ai,ai, medan andra grupper som La Cabra Mecánica, Estopa, Melendi eller Ojos de Brujo, fusionerar rumba med andra stilar som swing, ska eller reggae; de inkluderar även andra latinamerikanska rytmer som cumbia och banar väg för det som idag kallas rumba fusión.
Denna förändring beror på det eklektiska avtrycket från den fransk‑spanske artisten Manu Chao och hans grupp Mano Negra inom den barcelonska och spanska kulturen. Denna subgenre påverkas ofta av Nuevo Flamenco (Kiko Veneno, Mártires del Compás, Pata Negra). Här utmärker sig katalanska grupper som Muchachito Bombo Infierno, La Pegatina, Txarango, Bongo Botrako, La Troba Kung‑fú, La Familia Rústika, Bonobos Música och La Banda del Panda.
Det finns också madrilenska grupper som rör sig inom denna rumba‑scen: Alpargata, Canteca de Macao eller Antonio "el Turuta". Andra, mer nutida artister har också påverkats av rumba, om än mer poporienterad, som Oscar Casañas eller "El Chinchilla".
