Sevillanas

Sevillanas är en välkänd flamencostil – en typisk dans och sång från Sevilla, Huelva och andra andalusiska provinser. Dess främsta scen är de andalusiska feriorna; de viktigaste är Feria de Abril (Sevilla), vallfärden El Rocío (Almonte, Huelva) och feriorna i Västra Andalusien. Man får inte heller glömma dess närvaro vid olika vallfärder.

 

Förr i tiden var sevillanas mycket populära på grannskaps­gårdar och innergårdar. Ursprunget till sevillanas går tillbaka till åren före de katolska kungarnas ankomst, i kompositioner som kallades “seguidillas castellanas”, som med tiden utvecklades och fick en mer flamencobetonad karaktär. Dansen lades till under 1700‑talet och utvecklades fram till dagens sevillanas‑danser och ‑sånger. Samma år som den skapades kom den till Sevillas feria under namnet “sevillanas”. Men termen erkändes inte officiellt av Real Academia Española de la Lengua förrän 1884, då den inkluderades i ordboken över det spanska språket.

 

I dag är detta Spaniens mest dansade regionala dans, både nationellt och internationellt. Det finns ett stort antal professionella utövare och dansskolor runt om i världen som lär ut hur man dansar sevillanas. Det har funnits många kända artister inom denna stil: Concha Piquer, Paquita Rico, Lola Flores, la Niña de la Puebla, María Jiménez, Los Marismeños, Amigos de Gines, Cantores de Híspalis och Ecos del Rocío.

 

Sevillanas‑dansen är Spaniens mest populära folkdans. Man kan skilja mellan snabba och långsamma danser. De dansas vanligtvis i par, även om det finns undantag och kombinationer där dansen görs i en formation med fler än två personer samtidigt. Den delas in i fyra strofer, även om det förr var sju. De fyra rörelserna i dansen är: paseíllos, pasadas, careos och remate. I slutet av den sista strofen sammanfaller musik och dans, vilket ibland utförs på ett vackert och romantiskt sätt. Taktarten är 3/4 (tre slag), där det första slaget är starkt och de två andra svagare. Musiken till sevillanas kommer från gitarrens strängar, som spelas i vilken tonart som helst beroende på sångaren. Gitarren ackompanjeras vanligtvis av handklapp, utförda av de palmeros som följer gruppen eller sångaren. Det är också typiskt att man ibland använder kastanjetter (i Östra Andalusien kända som palillos), trumma, tamburin eller pito rociero.